Nu börjar det . . .

Ja som ni vet så har jag ju träffat en helt underbar kille, Philip. Och jag tycker om honom så jäkla mycket, går inte beskriva.
Men som ni också kanske vet så har jag nuförtiden svårt att lita på det manliga könet, tyvär. Och nu har dem där dumma tankarna kommit till mitt tankekretslopp i min hjärna..
Han säger att han tycker om mig jättemycket och att han saknar mig, och självklart tycker/känner jag detsamma. Har vi kanske träffats för mycket på denna korta tid? Går det för fort fram? När jag inte är med honom så saknar jag ju honom enormt mycket och vill ha honom här All The Time. För jag är ju så jäkla kär. Underbar känsla som jag nog aldrig har varit med om innan.. På ett sätt känns det rätt, men å andra sidan, går det för fort fram?

Detta var bara mina tankar som kretsar i mitt huvud just nu som jag verkligen behövde få ur mig . . . och änsålänge bara här på bloggen, hehe.

Längtar otroligt mycket till helgen, då jag kan umgås med honom, eftersom båda är så gott som lediga då.
Men innan dess skall jag jobba Ons - fre Natt. Låt dem gå fort hehe.

Längtar efter dig.
/Jess